Tantens tankar

…. om både smått och stort, viktigt eller oviktigt….


Lämna en kommentar

Min mamma, min förebild……

…… en 82-årig kvinna som ”inte ger sig”!

Mamma finner sig inte i vad som helst. Mamma ifrågasätter och ger svar på tal. Mamma, jag beundrar dig!

Efter det att min pappa gick bort 2006 har mamma ”fått lära sig” att leva ensam. Ta hand om allt, på egen hand.

Bilreparationer och besiktningar (gjorde sitt första Bilprovningsbesök som 74-åring), att tanka och fylla på spolarvätska och kolla olja och alla däckbyten vår och sommar….. (Bilen rullar fortfarande)

Fjärrvärmeinstallation, fönsterbyten och ommålning av huset.

Fightas med sophämtningen….. det handlade om avstånd…(50 cm) och hur långt hon skulle dra fram sitt sopkärl utan att få en extra avgift. Hon mätte med måttband….och fick rätt!

Boka snöröjning….så hon kan få ut bilen ur garaget….dom kommer, som klockan går….hon ringer direkt om de inte dyker upp som avtalat.

Hjälp i trädgården, klippa buskar och träd ….. bortforsling ingår…..

Ringa fixarservice (kommunal tjänst för äldre) så det byts gardiner, lampor m.m. Men även att hennes ”lådor” med saker kommer upp och ner på vinden t ex inför och efter jul.

Hon bor med andra ord fortfarande kvar i huset, sköter både det, trädgården och sig själv…. heja mamma!

Tyvärr har hon under dessa år inte fått vara helt frisk utan bl a opererats och behandlats med både cellgifter och strålning för en aggressiv bröstcancer. Det eländet tog hon sig igenom som den ”vardagshjältinna” jag tycker att hon är.

Hon fick sin första ”riktigt” negativa upplevelse av sjukvården och att inte bli tagen på allvar (p g a ålder!) när hon, visade det sig, hade en stor cysta på en äggstock. Efter 5 besök på akutmottagningen på lasarettet (som hon aldrig tidigare varit på i hela sitt liv) med mycket svåra symtom och smärtor vägrade hon att åka hem, och blev inlagd.

Vid de tidigare besöken hade hon blivit hemskickad med ”bulkpulver” mot förstoppning och alvedon. De prover och den röntgen som togs vid de olika besöken blev aldrig ”besvarade”… ingen läkare var ansvarig för att ta hand om svaren så hela processen varade i 5 veckor. Vi barn, var med vid 4 av akutbesöken och har följt samtalen, vi har ”litat på läkarna” och försökt lugna mamma. När hon ”vägrade” åka hem, efter att ha ringt en ambulans som körde in henne, och en läkare ”tog tag” i saken …. blev hon opererad akut!! Cystan som var stor som en grapefrukt, satt på ”skaft” och hade roterat så att cystan började ”ruttna” ( den fick inget blod längre när den vred sig runt sin egen axel). Gissa om vi barn kände oss frustrerade? Vi hade gått ”läkarnas ärenden” och försökt få henne att tro på vad expertisen sa….. – det är ”bara” en förstoppning!

En lunginflammation däckade henne en lördag. Hon fick hög feber ,39-40 grader, och hon kände sig riktigt ,riktigt sjuk. Hon ringde sjukvårdsupplysningen och fick en akuttid på en jourcentral. (Mamma tog taxi dit och hem, väntetid var 2,5 timmar innan hon fick träffa läkaren) Där fick hon höra att det förmodligen var ett virus. Hon kände att det ”nog inte bara var” virus utan lyckades tjata till sig ett vanligt förstahandspreparat Kåvepenin (penicillin). På måndagen var hon fortfarande inte bättre, då ringer hon sin vanliga vårdcentral för att få ett antibiotikum istället. Samtalet sker med en av distriktssköterskorna (specialistutbildad sjuksköterska). Mamma förklarar hur det ligger till , att hon haft sin cancer och strålats tufft mot lungorna för ett par år sedan och nu känner hon att  hon behöver få en annan medicin, svaret från sköterskan blir att det preparat hon redan har fått, Kåvepeninet,  faktiskt är ett bredspektrigt antibiotikum. MEN…..då tänder min mamma till som den ”gamla farmaceut och receptarie” hon är. -Vad är det du säger, och du skall vara specialistsjuksköterska? Ge mig en tid, hos en läkare och det snabbt!!! (Mamma är febrig och sjuk, men ger sig inte ens då…) Tid får hon, dagen därpå.

Dag 4 (tisdag) tar hon sig återigen ut och till vårdcentralen. När hon får träffa läkaren är hennes första fråga om mamma är ”sjukvårdutbildad”? Mamma svarar som det är och berättar om sin upplevelse av telefonsamtalet med distriktssköterskan…att hon var både arrogant och helt uppenbart inkompetent. Läkaren ber om ursäkt och undersöker och går och hämtar syrgas…det visar sig att mamma är i så dålig kondition att hon erbjuds att ”läggas in” på sjukhus eftersom hon är ensamstående, 82 år och bor i ett hus utan hjälp. Återigen får mamma ”morra”… – Vi kanske kan börja med att jag får rätt medicinering? Jag vill hem!!

Bytet av medicin fungerade och på torsdagen(dag 6) var hon så pass ok att hon kunde ta sig till lungröntgen. SUCK!!!

Alltså…. 82 år, med en tuff cancerbehandling och strålning mot lungorna i bagaget…hög feber och ordentlig sjukdomskänsla ”måste” mamma uppsöka vård vid två olika tillfällen för att få rätt medicin efter påtryckning mot uttalad inkompetens och så ytterligare ett besök för kompletterande undersökning…. Det är många äldre som dör i lunginflammation idag, även i ett modernt samhälle som Sverige.

En annan konsekvens av hennes cancerbehandling är att mamma blivit benskör och skall medicinera mot detta. I Sverige har de olika landstingen olika policies för vilken typ av behandling som erbjuds och det får konsekvenser. Mamma fick först ett preparat som skall tas en tablett i veckan, på fastande mage och så skall man ”stå upp i trettio minuter” efter det får man äta…den tabletten är mycket svår att svälja – mamma är inte ensam om att inte klara av det. Mamma kontaktar återigen läkaren och ber om hjälp. Hennes kusin som bor i ett annat landsting får sin benskörhetsbehandling i injektionsform 1 g/ 6 månader. Det finns inte på ”Värmlandskartan” att mamma skall få det men hon kan få andra tabletter. Det accepterar hon och allt är frid och fröjd tills dess att hon behöver nya tabletter. Hon kontaktar läkaren igen som skriver ut medicinen med tillägget ”får ej bytas ut”. När hon kommer till apoteket finns inte den förskrivna medicinen. Enligt personalen finns inte den produkten längre. Eftersom då läkaren skrivit ”får ej bytas ut” måste apoteket kontakta mammas läkare som ju givetvis inte arbetar den dagen. Mamma åker hem med outrättat ärende och utan medicin. Dagen därpå försöker hon komma i kontakt med läkaren som  inte är på plats men sköterskorna skall ”lägga en lapp så att någon annan läkare kan skriva ut ett annat preparat”. Dagen därpå ringer mamma apoteket och frågar om det kommit in något recpet, ja det har det …. men det är på de tabletter hon inte kan svälja! Hon tackar apotekspersonalen som bara kan beklaga och så kontaktar återigen sin vårdcentral. Dagen efter finns ett recept inringt…..men nu är det så halt ute så hon kan och törs inte gå ut. Hon är rädd för att bryta ben och armar eftersom sjukhuset gått ut med att alla planerade ortopedoperationer ställs in beroende på att det inte finns några sängplatser kvar efter alla akuta halkolyckor….

Hon får hjälp av min bror att hämta den ”försenade” medicinen så det löser sig….

I sin frustration ringde mamma upp den läkemedelsproducent som tar fram den medicin som visade sig vara ”slut”. Hon blir uppringd av deras marknadschef . Mamma frågar hur det kommer sig att medicinen är ”slut”, beror det på maskiner eller innehåll? Hon får svaret att fabrikanten inte kunnat få tag på ”de verksamma substanserna” så därför ingen produktion….men i februari hoppas dom att det finns tillgängligt igen.

Ytterligare ett exempel på konsekvensen av att inte ”lagerhålla” utan bara producera efter order….Jag kan tänka att det kan väl vara ok när det handlar om soffor och bilar eller så, men hur blir det om de viktiga medicinerna ”bara tar slut” ? Hur blir det när vi reglerar ner så i detalj att vi inte erbjuder alternativ vid behov för att de ”inte finns på en lista”? Hur blir det när kunskapsnivån sjunker bland de som skall ses som specialistutbildade? Hur blir det när läkare inte ”orkar läsa” journaler och dra genomtänkta slutsatser utifrån patientens medicinska historia och dessutom inte kan agera annat än utifrån uppgjorda listor?

Det är så långt ifrån att bli behandlad utifrån de personliga behoven man kan komma, rätt läskigt och framförallt väldigt ojämlikt. Mamma har en högre utbildning och ett helt yrkesliv bakom sig, hon både kan och vet väldigt mycket men hur går det för de som inte kan och inte vet och kanske absolut inte orkar?

 

Mamma, jag beundrar dig! Som pappa alltid sa, ”se barsk ut så springer dansken”….. (det är bara vi i familjen som förstår just det..)

 

Annonser


3 kommentarer

Hur kan det hända?

En 21årig ung man misstänks ha förgripit sig på små barn på en förskola. Inte bara ett eller ett par barn utan fler än tio.

var fanns den övriga personalen? Finns det verkligen ingen som märkt någonting under tiden? Jag tycker det är märkligt….

Varför har ingen märkt något? Varför har ingen sagt något? Varför har ingen gjort något?

Jag vill veta, inte bara tro…..


Lämna en kommentar

Skolgympa på Zinkens IP – Du jobbar på socialen!

Igår var jag ute med hunden en sväng, mitt på dagen. Vi vandrade bort mot Tantolunden/Ringvägen. När vi skulle gå den ”nedre” vägen bort mot vandrarhemmet passerar man idrottsplatsen. Döm om min förvåning när det plötsligt började ”hagla snöbollar” omkring mig och hunden. Vi stannade och då upphörde snöbollarna…. Jag såg skymten av tre Hood-täckta skallar sticka upp över muren ovanför mig. Bestämde mig för att prata med grabbarna (om de skulle vara kvar när jag kom upp). Märkligt nog var det bara en av de tre som snabbt förflyttade sig bort från ”rampen” där de lagt upp ett lager snöbollar. Två ”tappra” killar i höstadieålder stog kvar. De reagerade knappt när jag sa att jag  tyckte det var en mindre bra idee att stå och kasta snöbollar på förbipasserande, och att det var ganska ojust. Ingen reaktion! Jag frågade vad de gjorde där… -Gympa, blev svaret.

Givetvis kom motfrågan vad jag gjorde där. Jag svarade att jag var ute och rastade hunden. -Jobbar du inte? blev nästa fråga. Jo, svarade jag men inte idag. -Vad jobbar du med? kom som direkt följdfråga. -Du får gissa, svarade jag.  – Garanterat att du jobbar på socialen eftersom du kommer och pratar med oss, var svaret.

Jag stog säkert och pratade med dessa killar i 10 minuter. Dom var på inget sätt otrevliga eller dumma. Bara det att TRISTESSEN stog som tjocka moln omkring dom. Deras första tanke var att jag jobbade på socialen , för att jag kom och pratade med dom. Vilken trist start – att ha en föreställning om att vuxna som kommer och pratar med en när man busar…..dom jobbar på socialen! Min andra tanke, efter det att jag bestämt mig för att prata med grabbarna var : – Men var är lärarna och klasskompisarna???

Jag blir lite ledsen när det så uppenbart var tre killar som blev lämnade ”vind för våg”.. Ingen uppmuntran, ingen stimulans och total lärarfrånvaro=vuxenfrånvaro då man inte vistas på skolans område under skoltid. Om inte annat så var de här tre grabbarna mycket skickliga kastare,  och de gillade dom att göra. Dom befann sig på en idrottsplats, på skoltid (skolkade m a o inte)….. men varför var allt så helt fel????


Lämna en kommentar

RÄDDA KATARINAHISSEN!!!!!

Jag blir så trött på alla dumma uttalanden….. ”-Ingen vill ta på sig notan för att renovera Katarinahissen. Varken Folksam eller Stockholms stad.” Men…. hur svårt kan det vara, att priorotera något med värde? Även om det som i det här fallet ”bara” är en hiss i en järn/stål konstruktion. För mig och säkert även många andra, både Stockholmare och icke Stockholmare, turister med flera så är det trots allt en del av Stockholms stadsbild – Slussenområdet. Där är Katarina hissen , Gondolen och gångbron över till Mosebacke en viktig del och ett ”självklart” inslag.

Undrar jag hur det hade gått i Paris….. om någon ens hade försökt att påstå att Eiffeltornet inte fungerade längre. Att INGEN ville betala underhållet. Läs här hur man organiserar arbetet med och kring den sevärdheten. Det kräver planering, framförhållning och pengar. Uppenbarligen är det något som värderas högt och därför blir det också prioriterat…

File:Tour Eiffel Wikimedia Commons.jpg


Lämna en kommentar

Sjöberg & Tregaro…..

…..

Jag känner stor respekt för Patrik Sjöberg och Yanick Tregaro. Oavsett kändisskap eller inte, det krävs stort mod och stor styrka att träda fram på det här viset och berätta om så svåra minnen som övergrepp i barndomen. De blir ”frontade” i alla media… De blottar sig totalt. Skuld och skam hanteras inte på ett enkelt sätt i ”strålkastarskenet” från TV-kameror.

Som sagt, jag känner stor respekt för dessa killar / män.


Lämna en kommentar

SJ…..again!

I går, långfredagen, skulle jag möta upp min mamma i Västerås kl:11.50. Påsken skall tillbringas tillsammans i den lilla sommarstugan 7 mil norr om Västerås. Mamma bor i Karlstad och jag i Stockholm…då är det här en ganska praktisk lösning eftersom mamma är 79 år, i år, och inte så gärna kör bil, ensam, längre sträckor. Hon är förnuftig!! Dessutom genomgick hon en tuff bröstcancerbehandling hela förra året med operation, cellgifter och strålning….inte så konstigt att hon kan tycka att det är lite tröttsamt ibland och den ena armen är inte riktigt ok.

Nu ville hon i alla fall följa med till landet och då är ju tåget en bra lösning……trodde vi. Hennes avgång var runt 09.00 från Karlstad men redan vid 10-tiden ringde hon och sa att det blev förseningar p g a en ”trasig elledning”. De satt i Degerfors och skulle bli hämtade med buss för att bli transporterade till Hallsberg.

Där hade hon i alla fall kommit av tåget med sin väska och fick sitta och vänta en stund…. bussen kom och de kom iväg till Hallsberg. Väl där visade det sig att det inte fanns någon hiss som fungerade utan hon skulle för egen maskin forsera tre trappor och ta sig över spåren för att sedan ta sig ner på andra perrongen. Lite arbetsamt kan man kanske tycka med tanke på ålder, och hennes skada.. Varför fanns ingen service personal tillgänglig kan man tycka? Det kommer tre busslaster med folk som är försenade…. är det för mycket begärt att det då kan finnas extra personal tillhands som hjälper till.

I Hallsberg fick hon sedan vänta ytterligare ett tag innan de kom iväg. Hon var bara ca 3,5 timme sen när jag mötte henne i Västerås.  Resan som egentligen skulle ta ca 2,5 timmar tog nästan 6 timmar. Är det meningen att hon bara skall vara ”tacksam” att hon kom fram eller…..?

Min mamma är förövrigt otroligt pigg och alert. Det är många andra i hennes ålder också. Dom vill gärna resa och kan mycket väl tänka sig att åka tåg men de drar sig för det…. beroende på. Överfulla tåg där barn”härjar” och barnvagnar m.m tar all plats som är avsedd för bagage. De äldre orkar inte alltid ”svinga” upp bagaget över huvudet för att få upp det på hatthyllan. Förseningar….. det är skillnad om en resa tar 2,5 timme eller 6 timmar!!  Svåra och hektiska byten beroende på t ex förseningar. Hur går det med min anslutning???  Ja man kan göra den listan lång…..

SJ borde redan nu tänka över den växande gruppen äldre som är pigga och alerta och som vill resa. Om 5 år kommer den gruppen vara ännu större än idag, dom har pengar och dom vet vad dom vill. Dom är kloka och skulle gärna avstå bilen om dom bara kunde känna sig trygga och säkra…..