….det händer. Det är i tunnelbanan, på den blå linjen män har börjat resa sig, så att jag får sitta.
Märkligt att känslorna är kluvna, å ena sidan är det ibland verkligen skönt att få sitta i stället för att stå och trängas men å andra sidan…..ser jag plötsligt väldigt gammal ut?
Tantens tankar 
24 maj 2014 kl. 17:11
Inte nödvändigtvis väldigt gammal. Men inte heller så väldigt ung kanske. Kan väl vara skönt det med?
GillaGilla
27 maj 2014 kl. 0:21
Jag är nöjd med min ”ålder” och trivs med livet 🙂
Funderar mer i kulturella banor. Fenomenet att erbjuda en sittplats till en som är äldre än sig själv eller som av annan orsak kan behöva sätet bättre kan det vara av ”kulturell art”?
Är det en fråga om uppfostran, bildning, omtanke om andra eller respekt?
GillaGilla